Barnlitteratur

Sammanfattning av Nils Karlsson-pyssling av Astrid Lindgren

Boken handlar om en pojke som heter Bertil som inte tycker om att vara ensam hemma. Så en dag möter han en annan pojke som heter Nils Karlsson, han ser ut som en vanlig pojke men han är ungefär lika stor som en tumme. Under Bertils säng finns ett råtthål och där under golvplanken bor Nils. Pojkarna blir snabbt vänner och Nils vill att Bertil ska komma ner till honom. För att bli lika liten som Nils behöver han bara röra vi en spik och säga ” Killevippen”. De båda pojkarna blir nära vänner och hjälper till att fixa till det nere hos Nils.

Vad som utmärker en barnbok är t.ex. dess uppbyggnad, de har korta och lätta meningar, dialoger och ofta upprepningar av ord. Språket är enkelt och konkret, man behöver inte läsa mellan raderna som man måste göra i ungdomsböcker eller vuxenböcker. Bilderna i barnböckerna har också en stor betydelse, det gör berättelsen mer verklig tillsammans med texten. En bild kan säga mer än tusen ord, det bevisas i en barnbok. Böckerna slutar oftast lyckliga och har oftast en lärdom, de är även humoristiska.


Jag har valt att läsa barnboken Nils Karlsson-Pyssling och jag ska läsa ett stycke från sidan 10- 12. ”Det var just då han hörde det…Nej, det är just inte, jag inte har, sa pysslingen och såg bekymrad ut”.


Jag tycker att det här stycket är lite roligt, lite komiskt och spännande. Man känner en slags sympati för pysslingen och vill veta mera om hans sätt att överleva i den ”stora” världen. Det är roligt att se blandningen av fantasin och verkligheten. Man får tänka verkligheten i miniformat. På sätt och vis känner man igen sig, för alla har nog någon gång hittat på en ”låssaskompis”, det kan till och med vara en liten pojke. Jag är även fascinerad av hur lätt de hittar två pojkarna får kontakt med varandra.


Jag har försökt göra en modernare version av det stycke ur boken.


Den ursprungliga texten
Dagen därpå kunde Bertil nästan inte vänta, tills mamma och pappa hade gått. Vad sölade de för så förfärligt! I vanliga fall brukade Bertil stå i tamburen och säga adjö och se mycket ledsen ut. Men det gjorde han inte idag. Och så fort tamburdörren hade slagit igen, kröp han in under sängen och gick ner till Nisse. Nisse var redan uppe och hade eldat i kakelugnen,
- Det gjorde väl ingenting, sa han till Bertil.
- Nej, det är klart, att du får elda så mycket du vill, sa Bertil. Sen tittade han sig omkring i rummet.


Den moderna versionen
Dagen därpå var Bertil asivrig att hans päron skulle ge sig av. De var så otroligt dryga. I vanliga fall brukar Bertil stå i hallen jättelänge för att säga hej då och tjura. Men det struntade han idag. Så fort päronen hade lämnat hallen, slängde han sig ner under sängen och stack ner till Nisse. Nisse satt och killade och han hade tuttat eld i kakelugnen.
- Det är lugnt va? Sa han till Bertil.
- Självklart polarn, det är lugnt, elda hur mycket du vill, sa Bertil. Sedan checkade han runt i rummet.

Funderingar

Om man ska försöka jämför den ursprungliga texten med min moderna text så tycker jag att den förändras på sätt och vis. Själva budskapet är ungefär desamma men i den ursprungliga texten är det mera konkret, att så här händer det medan i den moderna texten är det mer osäkert, mer svävande vad som händer. Själva språket i den första texten är rätt ålderdomlig medan i den andra texten är det mycket ungdomsslang. Jag tycker att slang språket gör så att huvudpersonens karaktär, attityd och personlighet förändras, mot att vara den fina och snälla killen till den lite mera ”tuffa” killen med låg attityd. För min del, får Nils Karlsson-pysslings bok gärna skrivas som den alltid har skrivits.