Kommunikationens konst

För mig är att kommunicera ett sätt att växa i sig själv som person. Utan andra människor skulle inte jag kunna utvecklas i mitt sätt att tänka. Jag tycker om att höra andras åsikter och funderingar, även om jag inte alltid håller med om det som sägs, så är det ett mycket viktigt sätt att dela sina tankar med varandra och på det viset mogna i sig själv. Man kan få kunskap om saker som man innan inte hade någon aning om, t.ex. av egna erfarenheter eller filosofiska teorier av världsliga ting. Det är otroligt fascinerande att alla människor tänker olika, har våra uppfattningar skiljer sig från olika saker. För min del mognar jag med andra på det sättet att jag får veta hur jag är, tycker och tänker om olika ting, som sedan kommer att ha en betydelse i livet.

Jag tror vi människor har ett behov av att kommunicera med andra människor, att ge eller att få en kommunikation av något slag. Det behöver kanske inte vara att föra ett samtal utan det kan lika gärna vara ett leende eller en blickning mellan två människor, för det är också en typ av kommunikation. Det kan även vara en slags bekräftelse att man existerar med hjälp av den sociala kommunikationen. Det kan vara både bra och dåligt, det är många människor som skapar sig ett stort nätverk av vänner men som egentligen inte känner någon.

Oftast skapar människor sig en snabb bild hur en människa är genom ett samtal, men den bilden behöver inte vara korrekt. Ens fördomar har en väldigt stor vikt i den här ”fråga”. Fast det är ett faktum att alla spelar en viss roll när man är i en grupp, t.ex. så finns det personer som alltid syns, som har starka åsikter, andra som alltid kritiserar eller de personer som mest sitter tyst och lyssnar. Bara för att man då spelar en viss roll behöver inte det betyda att man är sådan som person. Man kanske inte hade så mycket att kommentera, tycka till om just den fråga men har massa funderingar om en annan fråga.

När man ska lära känna en ny individ, då säger vår moral att man inte kan gå ”pang på” en person därför har vi det så kallade ”kallpratet”. Vi vill inte tränga oss på en annan person, därför är vi av ”artighet” lite tillbakadragna och avvaktar först innan vi ställer en enkel fråga. Jag tror att detta tänkesätt är typiskt för människor som lever i västvärlden. Ett optimalt exempel för västlänningarnas sätt att handla i en situation är: Det stiger på två män på en buss, den ena kommer från Sverige och den andra kommer från Indien. De konstaterar att det inte är så många personer på bussen. Den svenska mannen sätter sig längst bak i bussen medan den indiska mannen sätter sig bredvid en gammal tant.

Eftersom jag kommer från västvärlden så tycker jag ändå att ”kallprata” är viktigt på något vis, det lättar uppstämningen i vissa lägen, t.ex. på en föreläsning. Då kan man säga till den som sitter bredvid på kafferasten, ”tyckte du föreläsningen var bra?” och sedan hoppas på en djupare konversation.

Det skulle kännas väldigt dumt om man försökte starta en djupare diskussion första gånge man träffades. T.ex. om man står i matkön och frågar den framför ”tror du på Gud?”. För vissa skulle det bli som en chock medan andra skulle försöka svara, det är upp till person. Om man istället skulle försöker vara lite mer smidig, med hjälp av ”kallpratet” först: ”Hej” ”vem är du?”, ”vad jobbar du med?”, ”vad har du för intressen?” och till sist ”är du religiös?”.

En annan orsak till att man använder sig av ”kallprat” kan vara att alla människor uttrycka sig olika under ett samtal. Vissa personer kanske går rak på sak, andra använder formella ord eller bara pratar högt, detta ha en stor inverkan på hur olika människor reagerar och uppfattar en ny individ.

”Kallprat” kan även bli otroligt irriterande, det kan det bli om man bara har ”kallprat”, man hinner aldrig eller tar sig inte tid att prata en längre stund. Vädret är något som jag alltid reagerar på, ”jaså har vi inget annat viktigare än att pata om vädret?”. Eller om två personer är ovänner/inte tycker om varandra men måste ändå vistas tillsammans och försöker hålla en konversation, så kan ”kallprat” bli jobbigt.

Veckans ord v.40

Konvertera – Kommer från det latinska ordet "convertere" som betyder ”vända på” och ”förändra”. Betyder att man byter nytt system eller princip, omvandla eller bygga om. Ordet förknippas ofta till religiösa sammanhang. Det är ett verb och kan böjare konverteras, konverterar, konverterade, konverterades, konverterat m.m. Synonymer är t.ex. byt religion, förvandla, ombilda eller förnya ett lån.

Veckans ord v.39

Obscenitet – Ordet betyder ”oaccepterat moral uppförande” eller med en annan förklaring ”stötande för allmänheten”. Ordet används oftast vid juridiken. Det kommer ursprungligen från det latinska namnet ”obscenus” som betyder motbjudande eller ful. Dess synonymer är t.ex. oanständighet och slipprighet. Man kan böja ordet, obscent och obsceniteten. Ordet har ett negativt betoning.

Intighet – Betyder att något är innehållöst, tom, tomhet eller värdelöshet. Dess synonymer är obetydlighet, fåfängenhet och meningslöshet. Ordet är ett substantiv och kopplas ofta ihop med religion. Motsatsord är tillvaro.

Ordklasser - Konjunktoner, Subjunktioner, propositioner

Ordklasserna – Preposition, Konjunktion och Subjunktion

Prepositioner
Prepositioner talar om; var
vart
varifrån
när
hur ofta
hur länge, tid

Prepositioner står nästan alltid före huvudordet som oftast är ett subjektiv.
T.ex. i handen (i = prepositionen och handen = huvudordet).

Prepositioner kan inte böjas.

Följ efter bilen.
Vi gick bland gästerna.
Hon kom vid sju tiden.

De vanligaste prepositionerna är; av, till, för, genom, vid, på grund av, hos, över, trots m.m.


Konjunktioner
För att förstå vad en konjunktion är så måste man ha koll på vad en huvudsats och en bisats är.

En huvudsats kan stå för sig själv. T.ex. björnen sover.
En bisats kan inte stå för sig själv. T.ex. eftersom han behöver sova.

Konjunktion betyder förbindelse eller bindeord och kan inte böjas.Det finn två sorters konjunktioner, sammanordnade och underordnade.

Sammanordnade konjunktioner
Består av satser eller satsdelar av samma slag, huvudsatser.
T.ex. Jag är ledig och Johan arbetar.

Underordnade konjunktioner/ Subjunktioner
Är den som inleder eller binder en bisats med en huvudsats. T.ex. Jag tog bussen eftersom det regnade.

Här binder subjunktionen bisats med bisats.
T.ex. Eftersom du inte gillar chips, köpte jag ostbågar.

De vanligaste konjunktionerna är; att, eftersom, innan, sedan, ifall, om, ju, som, till dess, tills, föresten m.m.

Veckans ord v.38

Altruism – Betyder osjälviskhet, man vill hjälpa andra människor med handlingar utan att tjäna på det själv. Kommer ursprungligen från det latinska ”ego” = jag och ”alter” = de andra. Ordets motsats är egoism. Dess synonymer är t.ex. människoälskare och oegennytta. Altruism är ett adjektiv (beskriver hur någonting är) och kan böjas olika, altruism, altruismen och altruistiskt.


Vagabond – är en människa som vandrar. Dess synonymer är t.ex. lodis, luffare, landsryckare eller lösdrivare. Vagabond kan man också koppla till t.ex. en resetidning Vagabond, filmen Luftens Vagabond, ett musikalbum Vagabond eller en segelbot Vagabond 31. Vagabond är ett adjektiv och kan böjas vagabonden och vagabonder.
Jag tycker ordet är rätt roligt att forma i munnen, den låter lite ”klatshit”. Jag kan dock inte bestämma mig om ordet låter negativt eller positivt, det beror mycket på hur man betonade det.

Veckans ord - v. 37

Sarkasm – är ett grekiskt, serkasoms ord som betyder ”slita sönder köttet”. Synonymer är t.ex. hån, spydighet eller skarp ironi. En person uttrycker sig på ett överdrivet humoristiskt sätt med ett sarkastiskt tonfall, dess avsikt är att håna den eller det man syftar på.

Polyglott- Det är en person som obegränsat kan flere en ett tal, tecken eller skrift språk att kommunicera med. Det är ett substantiv och dess synonym är t.ex. flerspråkig ,multilingualism.
Det förekommer t.ex. när ett barns föräldrar kommer från olika länder.

Barnlitteratur

Sammanfattning av Nils Karlsson-pyssling av Astrid Lindgren

Boken handlar om en pojke som heter Bertil som inte tycker om att vara ensam hemma. Så en dag möter han en annan pojke som heter Nils Karlsson, han ser ut som en vanlig pojke men han är ungefär lika stor som en tumme. Under Bertils säng finns ett råtthål och där under golvplanken bor Nils. Pojkarna blir snabbt vänner och Nils vill att Bertil ska komma ner till honom. För att bli lika liten som Nils behöver han bara röra vi en spik och säga ” Killevippen”. De båda pojkarna blir nära vänner och hjälper till att fixa till det nere hos Nils.

Vad som utmärker en barnbok är t.ex. dess uppbyggnad, de har korta och lätta meningar, dialoger och ofta upprepningar av ord. Språket är enkelt och konkret, man behöver inte läsa mellan raderna som man måste göra i ungdomsböcker eller vuxenböcker. Bilderna i barnböckerna har också en stor betydelse, det gör berättelsen mer verklig tillsammans med texten. En bild kan säga mer än tusen ord, det bevisas i en barnbok. Böckerna slutar oftast lyckliga och har oftast en lärdom, de är även humoristiska.


Jag har valt att läsa barnboken Nils Karlsson-Pyssling och jag ska läsa ett stycke från sidan 10- 12. ”Det var just då han hörde det…Nej, det är just inte, jag inte har, sa pysslingen och såg bekymrad ut”.


Jag tycker att det här stycket är lite roligt, lite komiskt och spännande. Man känner en slags sympati för pysslingen och vill veta mera om hans sätt att överleva i den ”stora” världen. Det är roligt att se blandningen av fantasin och verkligheten. Man får tänka verkligheten i miniformat. På sätt och vis känner man igen sig, för alla har nog någon gång hittat på en ”låssaskompis”, det kan till och med vara en liten pojke. Jag är även fascinerad av hur lätt de hittar två pojkarna får kontakt med varandra.


Jag har försökt göra en modernare version av det stycke ur boken.


Den ursprungliga texten
Dagen därpå kunde Bertil nästan inte vänta, tills mamma och pappa hade gått. Vad sölade de för så förfärligt! I vanliga fall brukade Bertil stå i tamburen och säga adjö och se mycket ledsen ut. Men det gjorde han inte idag. Och så fort tamburdörren hade slagit igen, kröp han in under sängen och gick ner till Nisse. Nisse var redan uppe och hade eldat i kakelugnen,
- Det gjorde väl ingenting, sa han till Bertil.
- Nej, det är klart, att du får elda så mycket du vill, sa Bertil. Sen tittade han sig omkring i rummet.


Den moderna versionen
Dagen därpå var Bertil asivrig att hans päron skulle ge sig av. De var så otroligt dryga. I vanliga fall brukar Bertil stå i hallen jättelänge för att säga hej då och tjura. Men det struntade han idag. Så fort päronen hade lämnat hallen, slängde han sig ner under sängen och stack ner till Nisse. Nisse satt och killade och han hade tuttat eld i kakelugnen.
- Det är lugnt va? Sa han till Bertil.
- Självklart polarn, det är lugnt, elda hur mycket du vill, sa Bertil. Sedan checkade han runt i rummet.

Funderingar

Om man ska försöka jämför den ursprungliga texten med min moderna text så tycker jag att den förändras på sätt och vis. Själva budskapet är ungefär desamma men i den ursprungliga texten är det mera konkret, att så här händer det medan i den moderna texten är det mer osäkert, mer svävande vad som händer. Själva språket i den första texten är rätt ålderdomlig medan i den andra texten är det mycket ungdomsslang. Jag tycker att slang språket gör så att huvudpersonens karaktär, attityd och personlighet förändras, mot att vara den fina och snälla killen till den lite mera ”tuffa” killen med låg attityd. För min del, får Nils Karlsson-pysslings bok gärna skrivas som den alltid har skrivits.