Populär musik från Vittula

Jag kan inte riktig bestämma mig om jag tycker att boken är fascinerande eller helt enkelt kass. Denna bok är inte likt någon annan bok jag tidigare har läst. Det känns som att varje kapitel handlar om helt olika saker, inget som relaterar till varandra så att den röda tråden följs. Samtidigt som varje del sätts in bäst där de är, på något underligt sätt vid slutet av varje kapitel finns det en ”knorr” och då faller bitarna för det mesta på plats. Jag har verkligen försökt tyda textens hemliga buskap, ibland lyckas jag och ibland inte.

På det sättet som författaren, Mikael Niemi, skriver är för mig både lockande och helt obegripligt. Hans otroliga annorlunda syn att se på saker och ting. Exempel hans sätt att beskriver alfabetet tycker jag är lite rolig; ”Längst framme under taklisten hängde Bokstäverna. En skrämmande armé av böjar och stolpar, från den ena väggen till den andra. Det var dem vi skulle brotta ner en efter en, lägga platt på rygg i våra skrivhäften och tvinga att ljuda. Vi fick pennor också, och kritor i en pappask, och en läsebok om Li och Lo, och en styv pappskiva med vattenfärgskakor som liknade färgglada karameller. Sedan tog arbetet vid.”

Språket är den största tyngden i boken. Författarens avslappnade attityd och slangspråk blandat med finlandssvenskan gör det hela lite krångligt att läsa men det för ändå med sig ett väldigt varierande språk. Det finns massa ord som jag aldrig har hört talas om innan, vissa ord kan man förstå i meningar och andra inte. T.ex. sav, hunsad, vittjade sig, pörte och med flera. I vissa fall kan frågersätta jag hans val av ord eller uttryck t.ex. ”en kulen vårdag” eller ”just på denna plats hade en av de tidigare nybyggarna för flera hundra år sedan hängt av sig konten och röjt ett hemman”. Andra fall är överaskar han mig med sina uttryck t.ex. ”Och när vi blev kissnödiga visade hon in oss i ett pyttelitet rum där vi turades om att dra fram snopparna.”(18.s) eller ”Och ljuset mattades, och fadern slungade sönerna till marken och grep dem om fotlederna, en son i varje näve, och så drog han dem över grusgången fram och tillbaka, han krattade ut grusringarna med deras framtänder tills gården var slät och fin igen. ”(27.s)

Som avslutning vill jag kommentera, att på något konstigt sätt förändras min åsikt om boken ju närmare man kommer slutet. Kanske jag omedvetet börjar förstå människornas sätt att leva och tänka. Nu när jag läser sista sidan känns det lite sorligt att inte få fortsätta följa deras liv vidare, samtidigt som jag känner en slags lättnad, nu kan jag återvända till den ”normala” världen igen.

Fortsättning följer...

Svenska grammatiken

Vad jag tycker om den svenska grammatiken och denna uppgift?
Jag måste erkänna att jag tycket att den här uppgiften har varit rätt jobbig och svår, men jag tror det mest beror på att man aldrig funderar över språket på detta sätt. Vi tar förgivet att det ska sitta i ryggmärgen, och det gör det i många fall men samtidigt behöver man träna. Språk är något som vi lever med och är beroende av. Genom min skolgång har jag aldrig riktigt gillat den svenska grammatiken, man har inte varit medveten om vad man ska ha den till. Jag har även studerat latin, och då var det väldigt mycket grammatik men jag fick aldrig riktigt ”kläm” på det. Med hjälp av dessa lektioner, uppgifter och tillsammans med klassen tycker jag, att jag är mycket mer säker på grammatiken och att den inte är så tråkig i alla fall. Som min lärare har påpekat många gånger var syftet med denna uppgift att utveckla, fundera och leka med det svenska språket, något som jag tycker vi ha lyckas med.

Jag tänkte välja ett ord som är mitt favoritord men det är så svårt för det finns så många vackra ord i svenskan. Om jag måste välja så väljer jag ett verb och ett substantiv, välsigna och ljus.

Grammatikuppgifter


Substantiv

1.) Böj nonsensord:
a) en dusp – fler duspar
b) en flomme – fler flommer
c) en klobb – fler klobb
d) en klöcke – fler klöcken
e) en läppa – fler läppnar
f) en näppo – fler näppor
g) en stipp – fler stipper
h) ett stipp – fler stipp
i) en pifang – fler pifanger
j) en slugel – fler slugel

3.) Vilket genus bör racket och skinhead ha?
Racket – ett racket – racketen
Skinhead – skinheadet

6.) Substantiv som ses som styckeord?
Exempel: många myggor – mycket mygg
många skogar - mycket skog
många stenar – mycket sten
många hav – mycket hav

7.) Egennamn, vissa kan böjas med andra inte kan?
Namn som kan böjas: Erik- flera Erikar, Hanna – flera Hannor, Linda – flera Lindor, Sofia – flera Sofior. -Namn som slutar på -a är lite lättare att böja.
Namn som inte kan böjas: Louise- Louiser/Louises, Jenny- flera Jennier/Jennys/Jennyer, Jonas- flera Jonaser -Namn som slutar på svårta vokaler som y och e är svåra att böja.

8.) Kollektiva substantiv, accepterar du följande meningar?
a.) Vi har fyra personal sjuka i dag. – Nej, jag skulle vilja göra om meningen ”fyra av min personal är sjuka”
b.) IFK var mycket spelskickliga i gårdagens match, då de besegrade AIK. – OK även att IFK är singular och spelskickliga är plural så låter det okej.
c.) Dagens ungdom är vana vid att få uttrycka sina åsikter i skolan och i hemmet. – Nej, jag vill hellre ha ungdomarna.
d.) Paret blev bekanta 1988, och gifte sig 1991, och sedan skilde de sig 1993. – Okej, fasta jag skulle vilja byta ut ”blev bekanta” till träffades.

9.) Grammatiskt genus neutrum och semantiskt genus maskulinum eller femininum?
b.) Justitierådet var snuvigt/snuvig, och det det/han/hon snörvlade och hostade. – Jag vill ha snuvigt, det
c.) Vet någon var barnet som springer där borta heter? Det/han/hon heter… - Jag vill nog ha hon eller han, förhoppnings vis ser man om det är en tjej eller kille.
d.) Vittnet var tystlåtet/tystlåten, och det/han/hon försökte undvika att svara på domarens frågor. – Jag vill ha tystlåten och han.

Adjektiv
5.) Vilka betydelseskillnader har de?
a) Rosor är vackra – Det där rosorna är vackra, det specificerar på en viss blomma
Rosor är vackert – Det är inga bestämda rosor, tillhör i allmänheten
b) En ny finansminister vore inte så dum – Det tycker att den nya finansministen är dum, det borde han inte vara. En ny finansminster vore inte så dumt – De vill ha en ny finansminister, de behöver byta

2.) Accepterar du uttrycken?
a) den avgångne justitieministern Laila Freivalds – vill ha avgångna
b) käre pappa- vill ha kära
c) käre människa – vill ha kära
d) det knappt 20-årige vittnet – vill ha 20-åriga
e) Chrstian Olsson, den nytände friidrottsstjärnan – vill ha de nytände eftersom det är en man
f) Kajsa Bergqvist, den nytände friidrottsstjärnan – vill ha nytända eftersom det är en kvinna

4.) Adjektiv som inte kan kompareras:
Några exempel är gravid, trekantig, still, ren, dement, intelligent, påflugen, energisk…
Varför de inte kan kompareas är för att de kan inte bli mera än huvudordet. T.ex. så kan man inte vara mer still än still. Eller ta dement man kan inte säga, dementare, dementast. En person kan inte vara dementast.

Pronomen
1.) Vilket personligt pronomen skall man använda när man talar om lärare och elever i allmänhet?
Jag väljer det första och sista alternativet, jag skulle nog säga han eller hon och den. Om jag ska vara helt neutral väljer jag att säga den läraren eller den eleven men om jag vet vad lärare/eleven ha för kön väljer jag att säga han/hon.

3.) Vad talar emot att använda dom i skriftspråket?
Jag har väl egentligen aldrig tänkt så mycket på vad som är skillnaden mellan de och dem i skriftspråket. Kanske kan tänka så här, ”vi ska hälsa på dem men de kommer hit först.” Att skriva dom, känns fel det är ett talesätt.

5.) Regler för sin och hans i svenskan?
Jämför: Oskar älskar sin fru.
Oskar älskar hans fru.
Jag tycker att första meningen känns bättre, de får olika betydelser. Den andra meningen kan man tro att Oskar älskar en annan mans fru.

7.) Ordet man använder vi ofta i allmänna betydelser, är det positivt eller negativt?
Jag tror att ordet man kan vara både positivt och negativt i olika sammanhang. Det är negativt om man använder ”man” istället för ”jag”. En person vågar inte riktigt säga jag tycker, känner eller vill så här, utan pratar mer som vem som helst tycker, känner eller vill så här. ”Man” kan vara positivt om en person vill nå ut med sitt buskap till många, för då kan alla ta åt sig.

Verb
2.) Verb kan böjas både starkt och svagt, vilken böjningsmönster föredrar du?
Jag använder mig mest ab böjningsmönstret simma, simmade, simmat. Ett typsikt exempel är; jag skär, skärde mig men det ska egentligen vara ”jag skar mig”.

3.) Hjälpverb kan förkortas t.ex. hava har blivit ha, göra har blivit gö, är har blivit e osv. Borde vi förkorta dessa i skriftspråket?
Både ja och nej, skulle jag säga. Det har redan kommit till skriftspråket, t.ex. i sms eller när man chattar. Det är relativt enkelt att förstå och det går fort att skriva och läsa. Samtidigt som jag tycker att slanget hör till talspråket och dialekter, t.ex. ”hur må du?” . Då skulle varje område ha sitt eget skriftspråk och det skulle vara svårt för utomstående att förstå. Därför tycker jag att det är bättre och mer korrekt om skriftspråket är ”rätt” svenska.

5.) Om man ändrar framtid till presens i en mening?
Nej, det blir helt galet. ”Det kommer att regna imorgon?” skulle bli ”det regnar imorgon?”.Jag blir väldigt osäker om vad meningen egentligen vill säga, regnar det nu eller ska det regna imorgon. Hur vet dem att de kommer att regna?

Adverb
2.) Vad är det för skillnad på adverb och adjektiv?
Adjektiv beskriver hur något är t.ex. vacker och rolig. ”Mannen är rolig”. Medans adverb beskriver verbet. T.ex. bilen kör fort . Om man tyst för sig själv ställer frågorna hur, var och när, vad verbet gör, och kan svara på dem så är det ett adverb.

Räkneord m.m.
3.) Bör man acceptera konstruktionen?
Jag vill gärna säga ”han är större än mig” och inte ”jag” istället för ”mig”. Om jag säger ”jag” så låter det som jag ett barnspråk.

4.) Vilka konjunktioner och subjunktioner föredrar du?
a.) Han blev arg att/därför att hon kom hem mitt i natten. – Därför, jag vill ha en mer konkret orsak och därför är ordet därför bra.
b.) Flickan skrek så att/så hon blev blå. – Så att
c.) Vi köpte henne en bil för att/så hon skulle slippa vänta på spårvagnen varje morgon. – För att

5. Ordklassen interjektioner (uttrycksord) skulle kunna klassificeras som substantiv, varför?
En orsak är att man skulle kunna sätta en eller ett framför vissa interjektioners ord t.ex. ett hej eller ett okej. Substantiv är namn på saker, t.ex. så skulle helvete kunna vara en sak, ett helvete.

Språklig analys av roman

Jag har valt att läsa och analysera om romanen ”Genom dina ögon” av författaren Stephenie Meyer, även författaren till Twiligth serien. Det är mera en ungdomsbok än en vuxenbok.

Boken handlar om; att jorden har blivit invaderad av en ny ras som tar över människornas sinnen och kroppar, orsaken är att de tycker att människan har blivit onda varelser. Nu håller mänskligheten på att förintas men en viss människa, Melanie Stryder vägrar att ger upp.
Vandraren, en av Själarna som invandrat på jorden, som egentligen är en ras som är godhjärtad enda in i själen, har fått Melanies kropp. Vandraren var innan medveten om hur smärtsamt det skulle vara att ta över en människas kropp, på grund av deras starka känslor och minnen. Det hon inte visse var, att den tidigare ägaren av kroppen kunde vägra att ge sig av och överlemma kroppen till henne. Melanie fyller hela Vandrarens sinne med bilder av den mannen hon älskar, Jared och snart är alla Melanis känslor också Vandrarens känslor. Det hon säkert vet är att hon älskar en man hon aldrig träffat och måste hitta honom.
Så de bestämmer tillsammans för att hitta Jared. Vandraren väljer att lämna Själarnas trygga värld till det okända. Till slut hittar de en större grupp människor, där och med Jared, men inget är som förut, nu är de båda fiender till varandra.
I den gruppen av människor får Vandraren känna på hat, våld och sorg men även vänskap och kärlek. Trots allt, hittar de båda raserna tillsammans en balans som ingen trodde var möjlig.

En analys
Språket i romanen är rätt vardagligt, lite formellt men inte för mycket. Det finns inte så många svåra ord utan det är skrivet på ett lätt sätt att förstå och ta in. Det är inte så mycket metaforer och liknelser utan vikten är på nuet. Det förekommer väldigt mycket dialoger, både med andra människor och med huvudpersonens egna tankar. Dialoger gör så att man får tolka konversationen, läsa mellan raderna, ibland upptäcker man att vissa ord har större inverkan än man först trodde.

Om man kollar på själva texten så har författaren använder sig mycket av korta och intensiva meningar. Det har den effekten att det känns som att varje mening har en speciell och stark betydelse. Hon använder sig av kursivstil när personen i boken tänker tillbaka på något som hon mins. Det använder hon även när hon vill förtyda något eller lägga vikt på vissa ord. T.ex. ”Jag kunde ha sagt: Du vill inte döda mig, men det skulle ha gjort oss upprörda”. Det är även väldigt mycket ”indrag” i texten. Jag tycker det förekommer mycket verb och substantiv i meningarna. Verb, (presens och perfekt) är för att det händer mycket olika saker i boken och de förklara ofta deras känslor. Substantiv, är för att de beskriver saker noggrant, tillexempel hur omgivningen är.

Jag tyckte boken var jättebra, den var spännande och rätt givande om jag tänker efter. Den tog upp mycket om människans vanliga natur. Jag skulle säga att man fick se perspektivet från ett ”barns ögon” eftersom huvudpersonen, Vandraren inte vet hur en människokropp fungerar. Tillexempel hur vi reagera på saker utan att vi egentligen är medvetna om det, när vi blir ledsna, generade, deprimerade eller förälskad. Hur vi fungerar i grupp och vilka typiska roller vi har då. Även vår starka vilja att överleva och hur ofta vi väljer våld framför försoning.

Kommunikationens konst

För mig är att kommunicera ett sätt att växa i sig själv som person. Utan andra människor skulle inte jag kunna utvecklas i mitt sätt att tänka. Jag tycker om att höra andras åsikter och funderingar, även om jag inte alltid håller med om det som sägs, så är det ett mycket viktigt sätt att dela sina tankar med varandra och på det viset mogna i sig själv. Man kan få kunskap om saker som man innan inte hade någon aning om, t.ex. av egna erfarenheter eller filosofiska teorier av världsliga ting. Det är otroligt fascinerande att alla människor tänker olika, har våra uppfattningar skiljer sig från olika saker. För min del mognar jag med andra på det sättet att jag får veta hur jag är, tycker och tänker om olika ting, som sedan kommer att ha en betydelse i livet.

Jag tror vi människor har ett behov av att kommunicera med andra människor, att ge eller att få en kommunikation av något slag. Det behöver kanske inte vara att föra ett samtal utan det kan lika gärna vara ett leende eller en blickning mellan två människor, för det är också en typ av kommunikation. Det kan även vara en slags bekräftelse att man existerar med hjälp av den sociala kommunikationen. Det kan vara både bra och dåligt, det är många människor som skapar sig ett stort nätverk av vänner men som egentligen inte känner någon.

Oftast skapar människor sig en snabb bild hur en människa är genom ett samtal, men den bilden behöver inte vara korrekt. Ens fördomar har en väldigt stor vikt i den här ”fråga”. Fast det är ett faktum att alla spelar en viss roll när man är i en grupp, t.ex. så finns det personer som alltid syns, som har starka åsikter, andra som alltid kritiserar eller de personer som mest sitter tyst och lyssnar. Bara för att man då spelar en viss roll behöver inte det betyda att man är sådan som person. Man kanske inte hade så mycket att kommentera, tycka till om just den fråga men har massa funderingar om en annan fråga.

När man ska lära känna en ny individ, då säger vår moral att man inte kan gå ”pang på” en person därför har vi det så kallade ”kallpratet”. Vi vill inte tränga oss på en annan person, därför är vi av ”artighet” lite tillbakadragna och avvaktar först innan vi ställer en enkel fråga. Jag tror att detta tänkesätt är typiskt för människor som lever i västvärlden. Ett optimalt exempel för västlänningarnas sätt att handla i en situation är: Det stiger på två män på en buss, den ena kommer från Sverige och den andra kommer från Indien. De konstaterar att det inte är så många personer på bussen. Den svenska mannen sätter sig längst bak i bussen medan den indiska mannen sätter sig bredvid en gammal tant.

Eftersom jag kommer från västvärlden så tycker jag ändå att ”kallprata” är viktigt på något vis, det lättar uppstämningen i vissa lägen, t.ex. på en föreläsning. Då kan man säga till den som sitter bredvid på kafferasten, ”tyckte du föreläsningen var bra?” och sedan hoppas på en djupare konversation.

Det skulle kännas väldigt dumt om man försökte starta en djupare diskussion första gånge man träffades. T.ex. om man står i matkön och frågar den framför ”tror du på Gud?”. För vissa skulle det bli som en chock medan andra skulle försöka svara, det är upp till person. Om man istället skulle försöker vara lite mer smidig, med hjälp av ”kallpratet” först: ”Hej” ”vem är du?”, ”vad jobbar du med?”, ”vad har du för intressen?” och till sist ”är du religiös?”.

En annan orsak till att man använder sig av ”kallprat” kan vara att alla människor uttrycka sig olika under ett samtal. Vissa personer kanske går rak på sak, andra använder formella ord eller bara pratar högt, detta ha en stor inverkan på hur olika människor reagerar och uppfattar en ny individ.

”Kallprat” kan även bli otroligt irriterande, det kan det bli om man bara har ”kallprat”, man hinner aldrig eller tar sig inte tid att prata en längre stund. Vädret är något som jag alltid reagerar på, ”jaså har vi inget annat viktigare än att pata om vädret?”. Eller om två personer är ovänner/inte tycker om varandra men måste ändå vistas tillsammans och försöker hålla en konversation, så kan ”kallprat” bli jobbigt.

Veckans ord v.40

Konvertera – Kommer från det latinska ordet "convertere" som betyder ”vända på” och ”förändra”. Betyder att man byter nytt system eller princip, omvandla eller bygga om. Ordet förknippas ofta till religiösa sammanhang. Det är ett verb och kan böjare konverteras, konverterar, konverterade, konverterades, konverterat m.m. Synonymer är t.ex. byt religion, förvandla, ombilda eller förnya ett lån.

Veckans ord v.39

Obscenitet – Ordet betyder ”oaccepterat moral uppförande” eller med en annan förklaring ”stötande för allmänheten”. Ordet används oftast vid juridiken. Det kommer ursprungligen från det latinska namnet ”obscenus” som betyder motbjudande eller ful. Dess synonymer är t.ex. oanständighet och slipprighet. Man kan böja ordet, obscent och obsceniteten. Ordet har ett negativt betoning.

Intighet – Betyder att något är innehållöst, tom, tomhet eller värdelöshet. Dess synonymer är obetydlighet, fåfängenhet och meningslöshet. Ordet är ett substantiv och kopplas ofta ihop med religion. Motsatsord är tillvaro.

Ordklasser - Konjunktoner, Subjunktioner, propositioner

Ordklasserna – Preposition, Konjunktion och Subjunktion

Prepositioner
Prepositioner talar om; var
vart
varifrån
när
hur ofta
hur länge, tid

Prepositioner står nästan alltid före huvudordet som oftast är ett subjektiv.
T.ex. i handen (i = prepositionen och handen = huvudordet).

Prepositioner kan inte böjas.

Följ efter bilen.
Vi gick bland gästerna.
Hon kom vid sju tiden.

De vanligaste prepositionerna är; av, till, för, genom, vid, på grund av, hos, över, trots m.m.


Konjunktioner
För att förstå vad en konjunktion är så måste man ha koll på vad en huvudsats och en bisats är.

En huvudsats kan stå för sig själv. T.ex. björnen sover.
En bisats kan inte stå för sig själv. T.ex. eftersom han behöver sova.

Konjunktion betyder förbindelse eller bindeord och kan inte böjas.Det finn två sorters konjunktioner, sammanordnade och underordnade.

Sammanordnade konjunktioner
Består av satser eller satsdelar av samma slag, huvudsatser.
T.ex. Jag är ledig och Johan arbetar.

Underordnade konjunktioner/ Subjunktioner
Är den som inleder eller binder en bisats med en huvudsats. T.ex. Jag tog bussen eftersom det regnade.

Här binder subjunktionen bisats med bisats.
T.ex. Eftersom du inte gillar chips, köpte jag ostbågar.

De vanligaste konjunktionerna är; att, eftersom, innan, sedan, ifall, om, ju, som, till dess, tills, föresten m.m.